Sambo skriver med andra i smyg

Min sambo sen 2 år tillbaka har tidigare ljugit om stora saker som jag förlåtit. Har varit extremt tydlig med att jag blivit sårad och sambon har lovat att alltid vara ärlig.

Igår la vi oss i sängen efter en riktigt bra dag. Vi pratade, skrattade och kollade på youtubeklipp. Sen vänder h*n plötsligt mobilskärmen mot sig i en vinkel som gör att jag inte kan se. Jag vänder snabbt huvudet så att jag kan se skärmen och frågar “vad händer?” varpå h*n börjar scrolla intensivt i sitt chattflöde och svarar “inget”.

Jag hann se att sambon skrev med en person av motsatt kön och frågade vem det var. Sambon sa att det var en person h*n träffat för länge sen och att de aldrig varit sexuella.

Jag förklarade att jag blev ledsen över beteendet att gömma telefonen och skriva med en person av motsatt kön som om det var något att dölja.

Sambon svarar då att det var för att inte skapa oro hos mig och att chattar med andra könet händer nu och då men att det alltid är harmlöst och vänskapligt.

Jag har en klump i magen och vet inte vad jag ska tro.

Hur hade ni tänkt?

Purple Myjyla skrev:

Hur hade ni tänkt?

Erfarenheten som jag har av detta är att personer som är i relationer, men som skriver med andra av det motsatta könet, är antingen ute efter bekräftelse eller är kicksökare. Det brukar, vad jag har erfarenhet av, inte resultera i att de lämnar sin partner utan det brukar snarare handla om att underhålla sig själva. Att det är ett kul och spännande inslag i vardagen. Något som kanske ger de en känsla av att de är värdefulla. En boost i deras självförtroende och i självkänslan.

Tacksam för alla dina svar på mina inlägg! Du kommer med kloka tankar.

Så tror jag med, alternativt att personen faktiskt vill ha en affär bakom ryggen på sin partner.

Jag sa att jag tolkade det som bekräftelsebehov eller flirtande, men det stämmer inte enligt min sambo. Jag frågade vad det då fyller för syfte. För h*n är det en trevlig social grej som är 0 % utanför ramarna för vad som är okej i en relation. Märkligt att det då behöver döljas kan jag tycka.

Tror du att personer slutar med beteendet eller tror du att de oftast fortsätter?

<3 Jag tror många oftast har ett mönster av att bete sig lite som gubben i lådan. De skriver när andan faller på men sedan backar tillbaka ifall motparten och skrivandet blir för intensivt och/eller börjar handla om något annat än vänskap. Att det handlar om att balansera det hela och inte gå över några uppenbara gränser.

Min erfarenhet är att när det blir såhär kan det lätt förvandlas till en verbal och subtil otrohet och som är omöjlig att upptäcka eftersom man inte får se i realtid vad som skrivs, hur det skrivs, eller kan ta del av de känslorna som förmedlas i text.

Så jag håller med dig om att har man inget att att dölja så kan man direkt visa konversationen och berätta om den här gamla kontakten och köra med öppna kort redan från början. För att just inte skapa en känsla av att man håller på med någon parallell verklighet.

Det kan också vara så att din partner är lite klumpig generellt i sina bedömningar och val hur henom ska göra dig trygg? Hen kanske inte förstod att det alternativet fanns att visa öppet? Denne tror att den kan prata bort allt möjligt? Tänker även på hur hen betett sig tidigare att det där med att man generellt “får” prata med personer med motsatt kön kan väl ändå inte vara en regel som just henom kan luta sig emot? När denne visat på så mycket lögner tidigare?

Så kanske det är. Att kicken finns i den hårfina gränsen till otrohet. Jag har svårt att förstå det behovet då det inte finns hos mig. Det kommer bara vara sårande för mig eftersom jag är ensam om att tycka att det inte är okej.

För om jag ska vara ärlig hade jag väl inte jublat om sambon skrev med andra könet titt som tätt mitt framför mig heller.

Sitter och tänker på om detta är en deal breaker för mig eller inte. Jag kan inte förbjuda sambon att skriva med vem h*n vill, men jag kan ta ett beslut om jag vill ha det i min relation eller inte.

Purple Myjyla skrev:

Jag kan inte förbjuda sambon att skriva med vem h*n vill, men jag kan ta ett beslut om jag vill ha det i min relation eller inte.

Förstår att det har väckt en hel del tankar om hur du ställer dig till detta “fenomen”. Jag tänker att det kan vara så mycket i gråzon vad som är acceptabelt och inte beroende på vad man har för allmän tillit till sin partner? Hade hen tidigare inte ljugit och du kände att du litade på henom kan jag tänka mig att du inte hade reagerat och mått så dåligt av detta? Men att just historiken gör att det spär på känslan av att famla i blindo? Att hen försätter dig i emotionell smärta när hen återigen sår tvivel i dig och i er relation?

Kanske du kan prata med henom om att det liksom handlar om helheten, historian där hen ljugit sig blå, och att det är onaturligt och en övermäktig förväntan, att du bara skulle kunna ta emot det här som om det vore helt i sin ordning? Även om henom är oskyldig i detta så är det ju väldigt onödigt att henom riskerar dig och relationen pga. den här “gamla bekanta människan”? Jag tycker absolut du ska konfrontera vidare och kräva bättring.

Jo, tilliten är redan skadad p.g.a tidigare lögner och det spär på oron nu.

Men om man ska vara väldigt krass och tänka utifrån motiv: Vem tycker att det är spännande att vardagssnacka med en person som inte finns i ens liv? Med någon avdankad bekant av motsatt kön som man träffat på en fest för flera år sedan? Är det ett spännande inslag i vardagen att prata om livet på ett ytligt och vänskapligt sätt?

Det enda som låter logiskt för mig är att man flirtar och skriver på ett sätt som gör att båda parter känner sig uppskattade. Då är det också mer rimligt att behöva dölja det för sin partner. Då fyller det ett logiskt syfte, det ger både spänning och en självförtroendekick.

Därför har jag väldigt svårt att tro på att personer i förhållanden måste skriva med motsatt kön bakom partnerns rygg bara för att det är så trevligt att vara social.

Och, om man inte är nöjd med att vänner, familj och sambo visar omtanke varje dag, vad är det då som säger att oskyldigt vardagsprat med andra i smyg skulle vara den sista pusselbiten för självförtroendet? Om det är spänning och självförtroendekickar man söker.

Indigo Fijylo skrev:

Denne tror att den kan prata bort allt möjligt?

Typ så känner jag. Det går alltid att prata sig ur situationer om det inte går att motbevisa det som sägs.

Chatthistoriken hade min sambo raderat, så jag kunde bara se den andra personens senaste meddelande. Varför behöver man radera en oskyldig chatt?

Känner mig faktiskt lite träffad här för jag tillhör definitivt den kategorin som har kompisar av det motsatta könet så det står härliga till. Oavsett om de är i relationer eller inte. Igår träffade jag dessutom en gift man och vi satt och drack och samtalade i närmare 10 timmar. Med det sagt kan jag säga att det var noll flörtande i luften.

Jag tänker angående det du skrev om motiv att nostalgi ska man kanske ta in i den ekvationen också?
Det kan vara så att det är ett asexuellt möte man har men att det underhållande och givande kan vara att prata om en svunnen tid? Personen kanske påminner en om livet man levde då och som man mår bra av att påminnas om idag? Osv. Man kan också ha en personkemi som är kul?

Så jag tror det kan finnas fler faktorer än kärleksintresse när man pratar med någon avdankad bekant?
Det behöver kanske inte heller vara enbart ytligt och vänskapligt utan det kan också vara så att man allmänt har en bra bild av personen i fråga?
Kanske den förstod någon aspekt av ens inre som ingen annan riktigt gjorde?
Eller att personen och en själv möts i ett visst ämne och har ett bra utbyte just gällande det?
Jag tror relationer och kontakter kan vara väldigt komplexa!

Det viktiga här tänker jag är att din partner kan vara ärlig i sitt motiv och berätta mer på djupet vad det handlar om? Istället för att styra in det på huruvida man får ha kompisar av motsatt kön eller inte? Att det är nog bra om det här blir mer personligt och handlar om er relation? Snarare än det här helt görs till en värderingsfråga där man hamnar i att man inte kan mötas för man tycker olika?

Ja alltså vänskap i det verkliga livet har jag inget att säga till om. Om min sambo hade haft vänner av motsatt kön hade det inte dolts, och jag hade dessutom träffat dessa personer. För mig är det inte jämförbart med att i smyg skriva med en icke-vän och försöka finta bort sin sambo när en blir påkommen. Min sambo sa inte att personen var hens vän, det var någon som min sambo hade snackat med på en fest för länge sen (därav bekanta, inte vänner).

Jo, det är sant. Jag är nog lite trångsynt när det kommer till kontaktsökande med personer av motsatt kön utanför det verkliga/fysiska livet. Kanske jag skulle må bra av att ta kontakt med andra könet också? Om jag ser någon som verkar intressant på instagram. Jag har ju faktiskt aldrig testat det. Jag känner mig tyvärr otrogen då. Men jag skulle kanske förstå min sambo om jag provade.

Ja? Alltså jag tror att om man har jättemycket kompisar eller folk i sin närhet av det motsatta könet så tenderar man nog efter en tid att se människor som hyfsat könlösa? Menar att det kanske skulle kunna bli odramatiskt för dig att prata med någon och även vara vän oavsett vilket kön det är? Med tanke på allt du berättat tror jag kanske inte att din partner ser folk som könlösa.. Det låter inte så. Alls. Och visst är det jättesuspekt att radera chattkonversationer. Förstår definitivt att du reagerar!

Jag tänker i kärleksrelationer att man vill ge den andra frihet. Det är ett ideal som jag håller högt att min partner ska kunna få ha kontakt med sina ex, ha tjejkompisar osv. Däremot har man ju märkt att en del personer kan man absolut inte ge den friheten till. För de klarar inte av att förvalta det förtroendet 🙁

Det tror jag med. En person som är social och kontaktskapande och har många vänner av blandade kön hade nog fortsatt vara precis så oavsett om hen vore singel eller i en relation.

Det ringer väl en varningssignal hos mig eftersom jag känner min sambo. Hen har en liten skara vänner, och har endast 1 vän av motsatt kön som är gift. Hen har inte skaffat någon ny vän sedan vi blev ett par och jag har aldrig sett hen bonda och snacka med någon av motsatt kön när vi varit på fest, släktträffar och bröllop. Då pratar hen med personer av samma kön och helst med de hen redan känner. Så att min sambo tycker att det är himla trevligt att skriva med motsatt kön men inte prata irl med motsatt kön låter ju lite märkligt.

Men det verkar vara en vattendelare tolkat utifrån det jag läst genom googlingar kring ämnet. Vissa tycker att det är big no no/red flag och vissa tycker att det är okej så länge inget fysiskt händer.

Jag har också bara 1 vän av motsatt kön. Min andra vän slutade att umgås med mig när jag skaffade partner (vilket fick mig att inse att vissa inte har samma intentioner som en själv!).

Jag vill absolut ge min partner frihet, det kan ges i så många former. Det finns inga rätt och fel, bara missmatchningar när det kommer till behov. Vissa mår bra av öppna relationer t.ex, andra inte.

Jag behöver bara reda ut vad mina behov är och fundera på om min sambo fyller de behoven eller inte.